Günther Fliesenburgh ger sin syn – i kortversion – på verkligheten.
Välkommen.
Günther Fliesenburgh ger sin syn – i kortversion – på verkligheten.
Välkommen.
Jag är hemlig beundrare av en gammal dam i vårt kvarter. Hon ä helt otrolig, varje dag går hon två eller tre gånger ut med sin hund på en promenad. Nu kanske ni inte tycker att det är så imponerande, men det tycker jag. Hon är mycket gammal och använder rullator, dessutom väjer hon inte för väder och vind. En gång förra vintern så var jag på väg hem i en kraftig snöstorm, det var svårt att se något eftersom snön åkte in i ögonen hela tiden. Men vem stratade på där med rullator och hund… jajemän… den gamla damen.
Jag gillar sådan här små vardagshjältar.. kan man kalla henne det?? Jag vet inte vad som diver henne… förutom att hunden påvisar ett behov att gå ut…
Detta påminner mig om vad folk sa efter mordet på Anna Lind och efter Monica Zetterlunds död. Folk som intervjuades på stan sa att de såg upp till dessa personer och ville hedra deras minne med en blomma. Tänk vad glada dessa personer hade blivit om de hade fått hört detta, eller fått blommorna när de ännu var i livet. En vacker dag skall jag ge ”min” gamla dam en blomma eller någon present…
[bloggen sponsras av Reecoy Entertainment.]
Bloginfo. Denna blogg förs av Günther Fliesenburgh. Innehållet speglar Fliesenburghs personliga åsikter och är inte nödvändigtvis sammanfallande med Reecoy Entertainments åsikter.
| M | T | O | T | F | L | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Dec | ||||||
| 1 | 2 | 3 | ||||
| 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
| 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
| 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
| 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |
Bloggen har 904 inlägg och 1,400 kommentarer,
fördelade på kategorier.
Sidan laddades på 0.000 sekunder.
2005-11-23 kl. 16:00
gor det i morgon om hon nu ar sa gammal, man kan ju aldrig veta…
2005-11-24 kl. 12:00
Men skynda dig att ge henne en blomma eller något. Jag hade en liknande tant där jag bor. Hon var jätterar och hade en katt som hette Lisa. Tanten hette för övrigt Maggan. Hon var jättetrevlig och vinkade alltid glatt från balkongen, hon var nästan alltid hemma när jag var hemma så jag brukade undra om hon var mycket ensam som många gamla är. Men jag tog mig aldrig tiden att stanna en längre stund o prata eller ens bjuda på fika. Så en natt vid 2-tiden ringer min telefon och någon står och gapar och rabblar mitt namn och min gatuadress och frågar om jag bor där, sömndrucket svarar jag ja – då säger hon att Maggan har ramlat och inte kan ta sig upp och det är så illa att hon inte kan öppna ytterdörren. Mitt i natten kommer polisen för att öppna dörren och sedan kommer ambulansen för att hämta Maggan, sedan kom hon aldrig tillbaka. Jag brukar tänka att hon säkert gjorde illa höftbenet som gamlingar lätt gör och fick flytta till ett äldreboende men just i den stunden på natten önskar jag att jag kunnat hjälpa henne mer. Vi bodde ändå i samma trappuppgång.
2005-11-24 kl. 18:19
Ilva -> Jo…skall bara komma på något bra att ge och/eller säga…
Mimmi -> Jo, jag har en annan dam som bor precis brevid mig hon brukar jag stanna upp och prata med för vi träffas ganska ofta… det känns bra… du kan ju iofs inte gjort så mycket för Maggan mitt i natten… men jag förstår hur du känner…
2005-11-24 kl. 20:58
Jag vill bli en san tant nar jag blir stor! Jag hade en gammal krum tant i Sollentuna som alltid var ute med sin lila dammvippa, f’lat hund. Fragan var vem som var ute med vem… Och som du sager, de viker inte for vader och vind. Det ar tufft! jag menar, man kan ju ga till husknuten nar det sporegnar, men icke, langpromenad var melodin.
Tanter ar mina idoler, jag ska bli en san.